måndag 21 oktober 2013

Första inlägget

Jag har varit svag. I ett års tid nu har jag mer eller mindre varit så nära helvetet en kan komma. En blandning mellan fysisk smärta och ett minst sagt känsligt mentalt tillstånd. I ett år har jag levt inuti det här, det känns som om min kropp har varit besatt av någonting, bebodd av någon annan. Det kan låta överdramatiskt men det är ett försök att förklara hur min situation har varit.

Men nu har det äntligen börjat förändras, jag börjar känna igen mig själv och mina tankar. Tack vare läkare, sjuksköterskor och modern medicin har jag äntligen börjat leva igen.

I Juni i år fick jag min diagnos, det spelar ingen roll vad det var, men det är en kronisk och fysisk sjukdom, jag trodde att det betydde att livet var över, och ibland känns det fortfarande som det, men jag hoppas att jag kan vända detta till någonting positivt. För även om det kan låta klyschigt och töntigt, så har jag fått en andra chans, något som de flesta inte får.

Den här bloggen ska inte handla om hur det är att leva med sjukdomen X, det kommer inte heller vara en fantastisk livsstilsblogg fylld med flashiga bilder på coola och snygga människor som gör gemytliga saker. Den kommer inte vara fylld med skarp samhällskritik eller analyser och diskussioner om de stora frågorna. Det kommer bara handla om mig, och hur jag försöker ta tag i min andra chans och försöka hitta tillbaka till något slags liv. För det här året har jag inte levt och upplevt, utan jag har bara existerat utifrån de villkorlen som min sjukdom har satt.

Jag vet att den här bloggen främst kommer läsas av mina föräldrar och mina syskon, och att varje inlägg kommer ha max fem läsare. Det här kommer säkert bli astråkigt navelskåderi med sporadiska inlägg som mest kommer handla om gnäll och bilder på saker jag gillar men jag hoppas folk kan ha tålamod med mig.

Jag heter Isabella och den här bloggen handlar om hur jag ska få mitt liv tillbaka!